DonnA
Tiden stannade när jag såg dig, vem visste att det skulle bli vi. Du såg mig men inte som dom andra. Du såg mig med ögon som en som sett en uppenbarelse.Du lämnade mig inte, var du tvungen återkom du snabbt. Jag hann inte känna att det bara var jag. Du fick mig att känna värmen och lugnet. Varge gång du närmade dig var du lyckligare en ett barn med godis. Du log och kramade mig, Jag såg i dina ögon att du visste att jag kommit för någon annan, men du visste också vad jag sökte. En vän och min vän blev du. För alltid du och jag, tack för att du fann mig. jag valde dig och bättre tror jag aldrig det kunnat bli... Du finns här nu och så mycket glädje du givit är ovärderligt.... Tack... Till dig älskade Donna..
Kommentarer
Trackback
